Perstorpsliv

Inatt har fröken Frida-Maria vaknat en gång i timmen. EN GÅNG I TIMMEN!! När klockan var halv fyra gav jag upp och la henne i min säng, armen över henne och sen fullständigt ignorerade jag hennes gnyende. Vet inte vem av oss som somnade först. Då sov hon i två timmar i alla fall. Vi somnade om vid sextiden igen för att lagom väckas av snickarna vid halv åtta. Är det inte underbart.

Vilken annan dag som helst men idag ska jag börja intensivkursen för mitt MC-kort. Glad om jag kan hålla ögonen öppna. Dock inget ont som inte har något gott med sig - man hinnner tänka en hel massa de där vakna timmarna. Som tex hur beundransvärt det är med alla mammor och pappor som natt efter natt tröstar sina barn på natten och sedan kliver upp och går till jobbet utan ett knyst. Jag känner några såna som jag nu tänker - jösses vilka hjältar.

Tänk sen alla ensamstående föräldrar - som aldrig får någon avlösning. Herre Gud - att inte världen är i större kaos är ett under. Det är verkligen tortyr att inte få sova. Och om jag hade bott någon annanstans än i Sverige hade jag fått lämna Frida hos dagmamma eller nanny nu för att börja jobba. Så här en hyllning till;

* Till alla föräldrar
* Det svenska systemet som tillåter oss att vara hemma och ta hand om våra barn. En ynnest.
* Till alla ensamstående föräldrar framför allt
* Till min hjärna och kropp som lyckas trolla bort minnet efter en stund så jag står ut ett litet tag till

Oao!