Perstorpsliv

Åt nog mögel till lunch. Tänkte när jag tuggade på min macka att det var en bekant smak - eller snarare, det smakade som en bekant lukt typ. Jag hann svälja innan jag kom på vad det var. MÖGEL. Urghhh. Så går det när man har lite bråttom - vilket jag för en gångs skull inte hade, men tuggade av gammal vana på som om det vore min sista måltid. Det sitter i sen Frida var liten och jag var tvungen att tugga snabbt, snabbt, snabbt för att över huvud taget få i mig något.

Jaja, jag verkar inte ha dött av lite mögel. Får kanske se vad natten har att bjuda. Eller så kommer det lagom tills jag sitter på konferens i Köpenhamn imorgon;).

Nu ska jag krypa upp i soffan o kela med min man som fått handen i gips! Det där blev en ganska konstig mening. Hmm. Nåväl.